söndag 4 oktober 2009

Bara musiken och jag

I just detta nu är jag i stillhet.
Tid i ensamhet, att få landa mjukt
i mina innersta rum.

torsdag 17 september 2009

Bortsett från att jag inte får bort understrykningen så går det framåt med dockskåpet i alla fall...

Har fått möjlighet att jobba på dockskåpet som tur är.
Saga har ju fått nys om vad jag håller på med och tjatar så klart om att faktiskt få komma till jobbet och åtminstonde titta på det.

Hon har tålamod den lilla fina.

Jag själv hittar skavanker hela tiden, saker som jag inte är nöjd med men som jag ju inser som den lekman jag är att, ja, jag kommer liksom inte att få det mycket snyggare.
Är lite av en perfektionist men inser ju mina begränsningar också.
Jag hade kunnat låta någon annan göra vissa saker som skulle gjort det snyggare men det blir ju inte rätt.
Då kan jag ju inte hävda att jag har byggt, att jag målat, sågat och borrat.
Så det får bli lite skavankigt, då syns det ju i alla fall att jag gjort mitt bästa!




torsdag 10 september 2009

Blottar strupen lite

När jag ändå är inne på ångest så kan jag ju uttrycka lite mer där.

Som ångestens motsats, för det finns även sådan och jag har saknat den under några år då min följeslagare ångesten varit frånvarande.
I alla fall i dess vanliga form, egoångesten, som jag kallar det.
Bytte ut den mot mammaångest under en tid.

Det är som om jag har två motpoler sprungna ur min själ, lite som någon med manodepressivitet(som jag inte har, det är bara en liknelse).

Dels har vi ångesten, som slår mig hårt medan jag ligger.
När något får mig minsta lilla ur balans, kan jag lätt utveckla det till något som pga av ångesten blir gigantiskt.
Och har det väl blivit stort, så finns det ingen förlåtande sida hos mig, inför mig. Oresonlig.
Jag är då skräp helt enkelt.

Men å andra sidan, så kan jag må jävligt bra, bättre än jag mår, då jag stundtals inte har någon egoångest, så som det varit de senaste åren.
Jag blir liksom öppen, vidöppen för intryck, känslor och andra människor.
Jag är empatisk och inkännande.
Jag är sexuell.
Jag reagerar på känslor, både andras och mina.
Och det är positivt då, jag lever och känner fullt ut.

Jag gillar det. Att vara människa med allt vad det innebär.
Allt jag känner gör mig kreativ och kreativitet ger mig utlopp.
Och det är som, för att jag ska kunna vara så, som jag vill vara, de positiva sidorna så måste tydligen det där som inte är fullt lika kul också få vara närvarande.

Har dock börjat jobba lite på det, nu då jag börjat förstå, att ångesten har en rot, något jag måste bearbeta och bli vän med.
Jobbar för att få en balans som är acceptabel, där jag kan få finnas fullt ut känslomässigt utan att slås ner onödigt ofta.
Lite ångest kan jag hantera, så länge doserna är små.

fredag 4 september 2009

Att stundtals känna för mycket

Med trasigt inre där ångest bor
kippar jag efter andan.
Vilse då jag söker mitt andrum.

Vill med närvaro och sanning
åter se klart.
Önskar mig hel
och ett pansar av stål kring min själ.

lördag 29 augusti 2009

Sent omsider

Han är här nu, ja, han har varit här sedan den 10 augusti, jag har bara haft lite mycket och inte uppdaterat.
Men ett litet videoklipp ska jag bjuda på.

Så vår finaste lillkille och hans stolta storasyster kommer här.
Första mötet!


fredag 7 augusti 2009

Epitet

Lillskrot kom hem i morse.
Det första hon sa var; har lillebror kommit än?
Så vi passade på att förklara söndagens händelser för henne, hon lyssnade inte riktigt utan verkade mest glad att få spendera söndagen med farbror och faster och småkusinerna.

Appropå det här med lillebror, jag känner verkligen inte att man måste vara jättetydlig med att det inte är en "riktig" lillebror.
Har jag fel?

Riktig eller oriktig ligger väl i känslan.
Jag har 2 bröder och den ena känner jag är riktig och den andra för mig rätt så låtsas även om han är riktig.
Allt handlar ju om vad för relation man har.

Saga säger alltid lillebror men ibland då hon varit borta så är det plötsligt låtsaslillebror.
Grejen är ju att det bara är ord, känslan kan inte vara på låtsas.
Och för mig får hon förvisso kalla honom vad hon vill så länge det är snällt...*s*

Hon lär ju förstå skillnaden sen i vilket fall som helst och då är det ju upp till Saga och Viggo, som han ska heta, att avgöra om det är någon skillnad alls.

Huvudvärk from hell

Vaknade nu upp, hoppades inneligt att jag inte skulle känna någon smärta någonstans, att jag kunde glömma att jag överhuvud taget har ett huvud.
Men nej. Tredje dagen gillt med migrän som vägrar komma i attacker som sig brukar och gå över på några timmar.
Nix, vi provar den nya varianten, som iof inte innehåller några kräkningar och synbortfall men istället är jävligt konstant.

Köpte migräntabletter på apoteket igår, 2 st kostade 80 kronor!!!! Apotekaren påtalade då hon såg mitt chocktillstånd över priset att, människor med migrän brukar ju faktiskt gå till läkaren och få receptbelagt.
Som om jag inte har tänkt på det i sisådär tio år. Bara det att tanken på det bara har kommit upp då jag är mitt inne i en attack.
Men...nu är det jag som lovar mig själv att gå till läkaren någon dag.